| Chapter 22 |
|
Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade: |
|
Kan en man bereda Gud något gagn, så att det länder honom till gagn, om någon är förståndig? |
|
Har den Allsmäktige någon båtnad av att du är rättfärdig, eller någon vinning av att du vandrar ostraffligt? |
|
Är det för din gudsfruktans skull som han straffar dig, och som han går med dig till doms? |
|
Har då icke din ondska varit stor, och voro ej dina missgärningar utan ände? |
|
Jo, du tog pant av din broder utan sak, du plundrade de utblottade på deras kläder. |
|
Åt den försmäktande gav du intet vatten att dricka, och den hungrige nekade du bröd. |
|
För den väldige ville du upplåta landet, och den myndige skulle få bo däri, |
|
men änkor lät du gå med tomma händer, och de faderlösas armar blevo krossade. |
|
Därför omgives du nu av snaror och förfäras av plötslig skräck. |
|
ja, av ett mörker där du intet ser, och av vattenflöden som övertäcka dig. |
|
I himmelens höjde är det ju Gud som har sin boning, och du ser stjärnorna däruppe, huru högt de sitta; |
|
därför tänker du: »Vad kan Gud veta? Skulle han kunna döma, han som bor bortom töcknet? |
|
Molnen äro ju ett täckelse, så att han intet ser; och på himlarunden är det han har sin gång.» |
|
Vill du då hålla dig på forntidens väg, där fördärvets män gingo fram, |
|
de män som bortrycktes, innan deras tid var ute, och såsom en ström flöt deras grundval bort, |
|
de män som sade till Gud: »Vik ifrån oss», ty vad skulle den Allsmäktige kunna göra dem? |
|
Det var ju dock han som uppfyllde deras hus med sitt goda. De ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig! |
|
De rättfärdiga skola se det och glädja sig, och den oskyldige skall få bespotta dem: |
|
»Ja, nu äro förvisso våra motståndare utrotade, och deras överflöd har elden förtärt.» |
|
Men sök nu förlikning och frid med honom; därigenom skall lycka falla dig till. |
|
Tag emot undervisning av hans mun, och förvara hans ord i ditt hjärta. |
|
Om du omvänder dig till den Allsmäktige, så bliver du upprättad; men orättfärdighet må du skaffa bort ur din hydda. |
|
Ja kasta din gyllene skatt i stoftet och Ofirs-guldet ibland bäckens stenar, |
|
så bliver den Allsmäktige din gyllene skatt, det ädlaste silver varder han för dig. |
|
Ja, då skall du hava din lust i den Allsmäktige och kunna upplyfta ditt ansikte till Gud. |
|
När du då beder till honom, skall han höra dig, och de löften du gör skall du få infria. |
|
Allt vad du besluter skall då lyckas för dig, och ljus skall skina på dina vägar. |
|
Om de leda mot djupet och du då beder: »Uppåt!», så frälsar han mannen som har ödmjukat sig. |
|
Ja han räddar och den som ej är fri ifrån skuld; genom dina händers renhet räddas en sådan. |