| Chapter 41 |
|
Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv? |
|
Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen. |
|
Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad. |
|
Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par? |
|
Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse. |
|
Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling. |
|
Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem. |
|
Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt. |
|
När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn. |
|
Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur. |
|
Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet. |
|
Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap. |
|
På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet. |
|
Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom. |
|
Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen. |
|
När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans. |
|
Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar. |
|
Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä. |
|
Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå; |
|
ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar. |
|
På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn. |
|
Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet. |
|
Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår. |
|
Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han. |
|
På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur. |