| Chapter 36 |
|
Vidare sade Elihu: |
|
Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds försvar. |
|
Min insikt vill jag hämta vida ifrån, och åt min skapare vill jag skaffa rätt. |
|
Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en man med fullgod insikt har du framför dig. |
|
Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen, han som är så väldig i sitt förstånds kraft. |
|
Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv, men åt de arma skaffar han rätt. |
|
Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet. |
|
Och om de läggas bundna i kedjor och fångas i eländets snaror, |
|
så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod; |
|
han vill då öppna deras öra för tuktan och mana dem att vända om ifrån fördärvet. |
|
Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro. |
|
Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen och omkomma, när de minst tänka det. |
|
Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band, |
|
deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott. |
|
Genom lidandet vill han rädda den lidande, och genom betrycket vill han öppna hans öra. |
|
Så sökte han ock draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter. |
|
Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast. |
|
Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse. |
|
Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft? |
|
Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats. |
|
Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida. |
|
Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik? |
|
Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: »Du gör vad orätt är?» |
|
Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga |
|
och som de alla skåda med lust, de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran. |
|
Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka. |
|
Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram; |
|
skyarna gjuta dem ut såsom en ström, låta dem drypa ned över talrika människor. |
|
Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda? |
|
Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri. |
|
Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått. |
|
I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid. |
|
Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg. |